Livet levs framlänges och förstås baklänges, har jag hört någon gång, och så är det precis. Jag skulle vilja ha facit men då vet jag inte vad jag skulle göra med den vetskapen. Vill man leva om sitt liv om man visste vad som väntar en innan man gjort det? Jag är osäker på det faktiskt, för egen del i alla fall. Vad det gäller mig har jag nog gjort det jag velat där och då. Nu är livet är mer komplicerat för mig så önskar jag ibland att jag gjort andra val eller snarare val så jag sluppit ha det så besvärligt här och nu.

En del i mitt liv har jag inte kunnat påverka. Min sjukdom och vad andra gör mot mot mig är några exempel. Det är verkligen terapi att skriva så här. I mitt huvud kommer det upp tankar jag inte haft tidigare bara genom att sitta vid datorn på detta vis.

det jag inte kunnat påverka har jag ändå tagit åt mig för och skuldbelagt mig för att jag inte lyckats bättre. Klart jag inte kan lyckas med något som inte ligger inom min makt att påverka eller utföra. Frågan är varför jag tar ansvar över det som om jag vore allsmäktig. Denna insikt får mig att tänka vidare på hur mycket tid jag ägnat åt omöjliga ärenden och hur mycket tid det tagit från det jag kunde gjort i stället. Det vill säga all tid jag kunde ägnat åt mina egna ansvarsområden istället.

De senaste tre åren har jag varit fokuserad på kamp för livet, bara att överleva. Egentligen mår jag bättre numera än jag gjort tidigare i mitt liv trots denna kamp. Kampen nu består i att få min ekonomi att gå ihop, hitta ett arbete och kunna leva vidare trots att allt har förändrats under de senaste dryga tre åren. Tidigare var jag ofta ledsen och olycklig av någon anledning, även då jag haft arbete, men inser nu att jag aldrig haft ordnad ekonomi och hur stor inverkan det har på måendet. Jag blir ledsen när jag tänker på det nu.

Frågan är varför jag haft det så eländigt ekonomiskt genom livet? Svaret ligger kanske i att mina föräldrar alltid sa att vi inte har råd till det ena eller det andra men egentligen sparade de pengar till semesterresa en gång om året och i övrigt var ekonomiska med sina pengar så de kunde ha sparade slantar på banken. Nu får jag hjälp ekonomiskt av dem då jag saknar pengar själv. De har pengar på banken så de klarar sig mycket bra men vet inte om de är så mycket lyckligare för det nu. Pengar i sig är inget glädjeämne utan vad man kan göra med dem.

Jag har å andra sidan försökt köpa mig glädje av olika slag, mest saker, för pengar jag egentligen inte hade utan skuldsatte mig djupt. När jag fick skuldsanering så kunde jag börja om på noll och jag kämpar fortfarande från noll för att få det att gå ihop. Jag vill så gärna ha ett arbete och kunna försörja mig själv. Bo kvar där jag bor och ha en arbetsplats jag trivs på. Det känns som jag är på nedräkning och vill så gärna ha det bra under mina sista år. Men hur ska jag uppnå det?

Nu letar jag med ljus och lykta efter arbete som kan passa mig i några år. Jag vill göra något som gör dagen värdig och glädjefylld. Något som stärker min ekonomi och ökar min självkänsla. Jag vill arbeta med något som gör mig stolt över mig själv och skapar trygghet för mig. Jag kan gärna hjälpa andra om det finns möjligheter eller hjälpa till självhjälp. Jag ska börja med att älska mig själv och sedan ut i vida världen.

Varje dag ska jag göra mig själv glad på något sätt, genom att göra något eller tänka på något bra för mig själv. Jag vill utveckla mig själv vidare och känna mig nöjd och tillfreds med min tillvaro. Jag vill tänka när jag dör att jag har haft ett bra, rikt och kärleksfullt liv. Jag vill resa runt och se världen har jag kommit på men vet inte hur det ska gå till. Det löser sig antar jag. Jag vill se på mig som frisk och inte sjuk längre. Tror det är en viktig glädjespridare för mig. Jag är frisk nu.