Det man förlorat minns man och saknar ofta. Tänk om man var tacksam över det man har, lika ofta, så bra man skulle må då. Hur än det är så har vi mer än det vi saknar och längtar efter. Ett visst mått av längtan och önskningar är utvecklande och driver på vidare framåt till nya utmaningar och utveckling. Det är när man drunknar i gamla minnen, ouppfyllda önskningar och tillkortakommanden som man är i mörkret och sorgen. Det är enbart utmanande men inget utvecklande.

Innan jag blev sjuk så försökte jag vara positiv och fri i tanken. Förstående och förankrad i verkligheten. Jag ville vara tacksam för att jag hade allt jag önskade mig och ville ha men jag var bara olycklig och sorgsen. Jobbet var besvärligt, huset var stökigt och min relation var hopplöst olycklig och frustrerande. Sen blev jag sjuk och insåg innebörden av besvärligt och frustrerande vilket jag inte kunde göra något åt. Jag kunde bara finnas i nuet och existera dag för dag.

I dag är jag så tacksam för allt jag har trots att jag är arbetslös och min framtid oviss med en minst sagt besvärlig ekonomi. Jag mår ändå bra och hoppas på en tryggare tillvaro så småningom med ett arbete och en lägenhet jag har råd med själv. Ibland undrar jag var jag firar jul nästa år? John och Lea kanske har flyttat då och var ska jag bo då? Kom att tänka på människor som flyttar och andra flyttar in i deras lägenhet för det är ju så det går till.

Första tanken blev att några flyttar isär till nya olika ställen och sen tänkte jag tvärtom att folk träffas och vill flytta ihop och då blir det en ledig boplats istället. Känns mycket trevligare att tänka så. Så våra tankar styr hur vi mår. Det har jag vetat men nu förstår jag innebörden genom mitt eget varande och upplevelsen av känslorna när tankarna kommer. Veta och uppleva är två skilda saker.

Jag dagdrömmer och hoppas samtidigt som jag är så överväldigande tacksam för allt jag har i mitt liv nu. Gäller allt från hälsa, pengar, lägenhet och relationer omkring mig. Det är så mycket som jag dagligen är tacksam över. Kan tyckas som självklarheter att orka träna, promenera och få träffa barn och barnbarn dagligen eller när man önskar men det är fortfarande så värt att vara tacksam över och det fyller mig med kraft och energi. Tacksamheten är en enorm livskraft och läkningsprocess.